Eden Lake

I torsdags var jag på bio med trevligt damsällskap. Vi skulle egentligen ha sett Twilight, men eftersom den började så sent och var så satans lång, så beslutade vi oss för att se Eden Lake istället. Mitt sällskap(ja W, det är du det) hade inte hört talas om filmen alls, och jag själv hade bara ögnat igenom en positiv recension i DN som hastigast. Vi visste med andra ord inte riktigt vad vi hade gett oss in på.

Låt mig börja med att säga att Eden Lake förmodligen är den minst romantiska film man kan se på bio just nu - fan vet om den inte hamnar på tio-i-topp-listan över mest oromantiska filmer överhuvudtaget! Med andra ord: Om du skall träffa en fin flicka(eller pojke) för första gången och du inte är riktigt säker på vad han/hon tycker om fruktansvärda(här använder jag fruktansvärd i positiv bemärkelse) thrillerskräckisar med bitvis extremt magstarkt innehåll, så välj då för guds skull en annan film! Om du däremot är ute efter en ruskigt grym(och här använder jag grym både i klassisk och modern tappning)film med helt fantastiska skådespelare, så har du valt rätt rulle.

Så vad handlar den om? Det unga paret Jenny och Steve(utsökt gestaltade av Kelly Reilly och Michael Fassbender) åker till en vacker sjö för att campa och ha det mysigt några nätter. Steve har i hemlighet köpt en förlovningsring och planerar att ställa den stora frågan till Jenny när ett lämpligt tillfälle ges. I området härjar emellertid ett ytterst obehagligt och ouppfostrat ungdomsgäng som sätter käppar i hjulet för Steve's romantiska planer.

I början av filmen är ungdomsgänget mest irriterande, ungefär som ungdomsgäng ofta är. Allt eftersom filmen fortgår inser man dock snart att det här gänget fullständigt saknar allt vad medkänsla och moral heter. Deras trakasserier av Steve och Jenny börjar harmlöst nog - hög musik på stranden, en ouppfostrad hund, smygtittande på Jennys kropp- men därifrån blir det bara värre

och värre

och VÄRRE!

Eden Lake är bitvis fruktansvärt rå och brutal - vissa scener är rent ut sagt ohyggliga- men till skillnad från många andra filmer, så lyckas den att även få dessa att kännas både passande och trovärdiga. Utan en stark skådespelarensemble hade dock hela projektet sjunkit som en sten. Förutom redan nämnda så måste även samtliga i ungdomsgänget få sin beskärda del av fanfarer och jubelrop - särskilt deras ledare, Brett(spelad av Jack O' Connell) gör en makalös prestation, sällan har jag skådat en så helt igenom...rutten individ!

Eden Lake kan närmast liknas vid en hybrid av Flugornas herre och Den sista färden förlagd till den engelska landsbygden(ja, det här är underbart nog inte en amerikansk film utan en brittisk). Om någon av dessa två filmer tilltalar dig, så borde du definitivt kunna uppskatta Eden Lake, förutsatt att din mage är tillräckligt bepansrad då förstås. En brittisk recensent skrev att det som händer i Eden Lake är som en dokumentär om dagens England, med den skillnaden att det riktiga våldet inte sker på landsbygden utan i städerna. Om det är sant är det definitivt något som inte står helt rätt till i det forna imperiet...

Och vad tyckte då mitt sällskap? Jo, hon gillade den också...:)

Memoirs of a master forger

När jag ändå är inne på ämnet böcker, så vill jag puffa lite för en annan bok jag läste nyligen - Memoirs of a master forger av William Heaney. Till skillnad från The Dispossessed, så det här en alldeles ny bok av en för mig okänd författare. Boken är som titeln antyder skriven i memoarform och berättar om författarens tämligen annorlunda och ofta mycket underhållande liv. William Heaney drygar ut inkomsterna från sitt vanliga arbete genom att tillsammans med en vän förfalska första-utgåvor av 1800-tals litteratur(favorit författare att förfalska är Jane Austen) som sedan säljs till godtrogna boksamlare. Han roar sig också med att skriva låtsaspoesi som han låter en annan av sina vänner, en snyggare, hippare och yngre sådan, publicera för att därigenom tjäna mer pengar. Han har även en stor passion för fina och dyra viner - druvslag, årgångar och tillverkningregioner- ingen kunskap om vin är för obskyr för William Heaney.

Dessa personliga egenheter hade varit fullt tillräckliga för att skapa en läsvärd bok, men det faktum att vår hjälte säger sig kunna se demoner skruvar till och lyfter berättelsen ytterligare några snäpp. De demoner William kan se är inte demoner såsom vi är vana vid att se dem; de har med andra ord varken horn, svans eller bockfötter. Nej, Williams demoner(som inte är 666 till antalet som man kanske skulle kunna tro, utan exakt 1567 stycken) ser ut som du och jag och har som uppgift att få människor att lida och må dåligt på alla upptänkliga vis. Demonerna har olika specialiteter - vissa försöker bryta ner dig genom att skapa besvärliga tvångstankar, andra njuter av att ge dig kraftfulla ångestattacker, ytterligare andra har mer udda sätt att skada dig på som t ex numerologidemonen som får sina kickar av att göra sitt offer besatt av siffror. Värst av alla är dock enligt William demon nummer 567, kärlekens bedrägliga demon. Nästan alla blir offer för den någon gång i livet, vissa olyckliga satar trillar dit många gånger...

Roligast av allt är dock att William Heaney är en bluff även på riktigt. Hans påstådda memoarer är enbart fiktion skapad av en "riktig" författare vid namn Graham Joyce. Bluffen är så långt dragen att William Heaney t om har en egen blogg där han(eller antagligen Graham Joyce då)berättar ytterligare tämligen underhållande anekdoter från sitt liv! http://butforthegrape.livejournal.com/

Ur konstnärlig synvinkel kan jag bara ställa mig upp och applådera hela tilltaget -från den charmigt välskrivna boken(det känns extra fräscht att den är skriven på tydligt brittisk engelska - en hel del av slangen som används kändes till en början krånglig, men när man väl vant sig passade den som hand i handske), till den helt makalöst fyndiga marknadsföringsapparaten - allt är genomtänkt, smart och snyggt! Lanseringen visade sig dessutom vara lönsam; tidigare böcker av Joyce har beställts i tämligen modesta antal av bokhandlarna, Memoirs of a master forger sålde slut och gick till andra tryckning efter bara två veckor...

Graham Joyce har skrivit dryga tiotalet böcker under eget namn och om de är hälften så intressanta som Memoirs of a master forger så är det definitivt något jag, och även ni kära läsare, borde kolla upp snarast!

The Dispossessed

Ibland hittar man en bok som är så bra att man vill skrika ut hur jävla fantastisk den är från toppen av ett högt berg, en bok som är så underbar att man bara måste berätta om dess förträfflighet för alla man känner och inte känner. Att då ha en blogg, där man enkelt och smidigt kan trumpeta ut sina åsikter, är både smidigt och praktiskt. Boken jag ämnar höja till skyarna, är den jag precis avslutat, The dispossessed av Ursula K. Le Guin.(På senare tid har jag sett att hon droppat K:et i sitt namn, kanske insåg hon till sist att det förmodligen inte finns så vidare värst många andra författande Ursula Le Guin:er, att risken för förväxling med Ursula Le Guin, den icke-existerande deckarförfattarinnan var obefintlig. Varför har folk dessa fåniga initialer i sina namn förresten? För att sticka ut från mängden? Taskig uppfostran? Liten snopp? Jag har ingen aning, men töntigt är det likförbaskat.)

The dispossessed(många s blir det) utkom första gången 1974, men skulle lika gärna ha kunnat publiceras idag; dess idéer och dess budskap är tidlösa och historien som berättas är extremt stark - om någon bok förtjänar att fortsätta läsas av nya generationer, så är det den här. I boken lär vi känna Shevek, en framstående fysiker från den karga och ogästvänliga månen Anarres. Anarres kretsar runt planeten Urras - ett klimatmässigt Eden med alla tänkbara gynnsamma förutsättningar för liv. Allt är emellertid inte perfekt i paradiset, Anarres befolkning, som ursprungligen härstammar från Urras, består nämligen av revolutionära kolonisatörer som genom sitt beteende och sina idéer gjorde sig obekväma och oönskade för de styrande på moderplaneten. För att bli av med bråkmakarna mer eller mindre tvingade regeringen dessa män och kvinnor emigrera till den knappt beboeliga månen. Revolutionärerna, ledda av en kvinna vid namn Odo, nöjde sig emellertid inte med att skapa en egen, bättre version av den samhällstyp som fanns på Urras utan valde att både kasta av sig oket och fullständigt utplåna det. På Anarres finns därför inga lagar, ingen regering, ingen militär, inga fängelser, inga pengar, inget ägande. All persontrafik mellan Urras och Anarres är förbjuden, endast ytterst begränsad byteshandel är tillåten. Anarres är en fullt fungerande anarki, med fullständig frihet för individen att göra vad han eller hon vill, när han eller hon vill, hur han eller hon vill.

Eller?

Shevek börjar sitt liv som alla andra på Anarres; han förespråkar Odo's lära, han är fullständigt övertygad om att lagar och regeringar leder människan i fördärvet, han är helt säker på att anarki, frihet och broderskap är den rätta vägen att gå. Allteftersom åren går, börjar han emellertid märka att systemet inte riktigt håller måttet. Avundsjuka kolleger(Shevek har utvecklat att en revolutionerande teori som möjliggör blixtsnabb kommunikation mellan solsystem), onödigt krånglig samhällsadministration och makthungriga individer, får honom att söka sig till Urras som han tror kommer att ta emot honom med öppna armar.

Urras visar sig emellertid vara långt ifrån det paradis Shevek hade hoppats att det skulle vara. Till en början är han extremt naiv; hur skall en person som aldrig levt med vare sig lagar, regeringar eller pengar förstå hur man skall bete sig? Hur skall en person som levt i ett samhälle där alla människor verkligen är lika mycket värda kunna förstå att det är skillnad på människa och människa? Gradvis lär han sig mekaniskt hur han skall agera i vissa situationer, men någon direkt förståelse utvecklar han aldrig.

Boken alternerar mellan att berätta om Sheveks uppväxt på Anarres och hans möte med den främmande kuluren på Urras. I kapitlen från Anarres beskrivs ingående hur ett anarkistiskt samhälle fungerar; hur arbetet fördelas, hur människorna tänker, vad de tror på. I kapitlen som behandlar Urras skildras hur han försöker förstå och anpassa sig till en verklighet som är totalt främmande för honom, och hur den främmande verkligheten beter sig gentemot honom.

The Dispossessed är en helt igenom underbar bok, en sådan bok som alla som uppskattar intelligent och tänkvärd litteratur borde läsa, vare sig man gillar Science Fiction eller ej. The Dispossessed är en sådan bok som med fördel kan nämnas när finkulturella förståsigpåare kommer dragandes med att SF inte är "riktig" litteratur utan bara "strålpistoler och rymdmonster". The Dispossessed är, tillsammans med andra lika fantastiska böcker, anledningen till varför jag överhuvudtaget läser SF, och varför jag är en så stark förespråkare för genren.

Och titeln? Enligt ordboken betyder dispossessed följande:
1. Deprived of possession.2. Spiritually impoverished or alienated.

En sammanfattning så god som någon...