tisdag 6 januari 2009

Älskling eller splittergranat?

Hur gör man med gulleplutt-namnen när man har haft många, säg ett dussin eller fler, flick- eller pojkvänner? Med gulleplutt-namn menar jag de smeknamn som är, eller åtminstone i mitt tycke borde vara, unika för en specifik person; standardmys såsom älskling, hjärtat, gullet, babe etc, faller alltså inte in i denna kategori. Hittar man ständigt på nya bebisspråks-klingande floskler att benämna sin käraste med, eller krystar man fram varianter in absurdum på de namn man redan använt? I bägge fallen känns resultatet föga puttenuttigt, vem vill bli kallad för ”min lilla begonia-låda” eller ”skrutteplutte #4” t ex?

Men som vanligt överträffar alltid verkligheten dikten. En vän till mig blev för många år sedan tillsammans med en flicka som han sa sig vara kär i, och som besvarade ömheten genom att bedyra sin kärlek tillbaka. Så långt allt väl. De beslutar sig för att de är less på tramsiga kärleksnamn och ämnar ge varandra ”originellare” namn. Fortfarande ingen fara på taket. De kommer fram till att de borde använda ”tuffa” benämningar istället, typ
med militärtema! Åh…herre…gud! Sagt och gjort, istället för älskling, hjärtat, gullet, babe etc.- Voilà: splittergranaten, ak-4an, pansarvagnen och blindgångaren!(egentligen är det bara splittergranaten jag är någorlunda säker på, men eftersom jag aldrig har påstått, eller kommer att påstå, att allt jag säger skall ses som en ledstjärna i kampen för ett sanningsenligare samhälle, så har jag valt att ”frisera” det egentliga händelseförloppet något genom att helt sonika hitta på de övriga benämningarna.) Ridå.

Ett annat problem som jag också kan tänka mig uppkommer ofta vid slit-och-släng bruk av det prefererade könet är krånglet med att hålla tungan rätt i mun och säga rätt sängkammarnamn till rätt person. Detta kan bli särskilt problematiskt om ens nuvarande partner av någon anledning känner till vilket gulleplutt-namn hans eller hennes föregångare bar. Lösningen torde väl vara att antingen vara mer selektiv vid sitt partnerval eller se till att man håller sig till standardnamnen. Om den nuvarande älsklingen däremot inte känner till några tidigare benämningar, och du inte är den nogräknade typen som bryr dig nämnvärt om att både Lisa och Stina har varit ditt hjärtas utvalda geléråtta, så kör hårt, återvinning är det nya svarta!

3 kommentarer:

Anna Nio sa...

Man hittar på nya! Eller, för min del är jag inte nån bebisspråkanhängare, men det har faktiskt alltid fallit sig naturligt med olika namn. Exempelvis så kallar jag och Jocke varandra för Hjärtat mest hela tiden, nåt jag inte kallat nån annan för nånsin, mig veterligen. Sen säger vi även Squid, Grain och Korven, men det är helt andra historier. :D

Erik sa...

...ja så länge det inte är...hrm... diverse delar av hans anatomi som kallas för korven så...;)

Haha, min första egna ordverifiering... "pizering" Låter ju som ett riktigt ord fast... inte? :P

Anna Nio sa...

Haha, men NEJ, jag är ju också Korven, och jag har inga anatomiska korvar alls! :D Det kommer av klantkorven och sötkorven, något vi kallar varandra ofta, helt enkelt. :D

Word verification är helt bananas ibland!